Ibland vil jag bara skrika ut vissa saker, jag vill att hela världen ska höra mig. Att alla ska lyssna och förstå, jag vill förklara vad jag tycker och tänker om allt som står mig upp till halsen för stunden. Det kokar inom mig, jag vill bara få ut precis ALLT. Jag är ju en person som vill prata om mina problem, jag vill inte gå och bära på dom ensam. Jag vill dela med mig, vad tycker andra? har jag rätt eller fel? Kunna diskutera, problemen känns så mycket mindre när man har fått prata av sig en stund. Jag orkar inte ha så mycket inom mig för jag kokar över tillslut och då spricker allt i mitt huvud.
Men det finns en spärr hos mig också, jag kan inte, jag får inte, jag ska inte! Jag vet att det kanske blir skönare för mig på ett vis, men på ett annat vis blir det ett rent helvete ist. Det blir bättre att sätta STOP, bara ge upp och gå vidare? Men det kommer ändå alltid slå tillbaka , som en piska i fejjan på mej själv. Det är bara jag som kommer att få lida mest utav det i slutändan. Är de det jag vill?