Börjar jag grubbla/fundera på nätterna kan jag verkligen inte somna, jag måste ha allt frid och fröjd innan jag somnar in. Jag kan absolut inte slappna av.. utan då kommer allt ist. Jag vill prata ut om saker och ting. Känns som allt bara blir kvar i stor klump i magen och det drar ner hela mig.

Så fort något blir jobbig eller jag bara grubblar på något dyker alltid mormor upp i tankarna, alltid. Alla minnen bara far runt i mitt huvud från att vi var små till begravningen. Och tillslut kommer tårarna. Visst jag är verkligen en kännslig person och har väldigt lätt för att gråta, men när det gäller mormor är det extra jobbigt. När man innser att man aldrig kommer att få träffa en människa som man älskar så otroligt mycke igen. Vi kommer alltid förlora människor vi älskar det går inte att komma ifrån, men vissa är det bara extra jobbigt med.

Mormor- jag tänker på dig ♥



(Mormor & Morfar på unga dar)

---

Vissa år av mitt liv vill jag bara sudda bort, dom ska inte ens finnas. Jag vill ha dom ogjorda. Men dom kommer alltid finnas kvar hur jag än gjör och skava på syket...