Tisdagen den 23 Ferbruari.

Jag jobbade själv nere på Wärdshuset genom att Richard var nere i sthlm och skottade snö för att skrapa in lite extra pengar. För ovanlighetensskull känne jag mig väldigt pigg just den dagen, så jag spurta på och gjorde så mycket som möjligt. Städa och dona hemma , väldigt många ringde och frågade om dom fick komma och hälsa på. faster Anna kom, jag slingade håret på henne, sara kom, farmor och farfar kom, sen satt vi allihop och fikade och tittade på skidor.  Och som vanligt var jag lika kissnödig som alltid, så jag sprang på toaletten stup i ett, men sista toalettbesöket jag gjorde så han jag knappt bli färdig så gick vattnen, det var något som bara ran rakt igenom mig.

Jag gick ut till alla i vardagsrumet och sa att jag trodde att vattnet hade gått, alla glodde på mig med STORA ögon sa att det inte kunde vara möjligt.
Farmor utbrister- Men Miranda du har ju 3 veckor kvar
(Jag)- jaaa men hur känns det då när vattnet går? , jag kissa ju iaf inte på mig.

Sen ringde jag in till förlossningen och sa att jag trodde vattnet hade gått, dom ville att jag ksulle komma in på en gång.

Jag packade ihop en väska med lite prylar (den väl kända väskan som man ska ha färdig innan man ska åka in till förlossningen) Jag åkte med Anna till hedesunda sen skjusa Mamma och syster in mig till förlossningen.

Värkarna började komma lite smått i bilen, men det var mins tio min mellan varje. När jag väl var inne på förlossningen kollade en sköterska om det var vattnet som hade gått och det var det ju, sen fick jag lägga mig på en säng så dom kunde mäta verkaran.
Efter 1h kommer en sköterska in och ber mig åka hem och invänta verkarna mer (vilket jag redans visste).

Allt känndes fortfarnde väldigt overkligt, jag kunde inte förstå att det var verkligen på gång nu. Jag Ringde Richard 23.30 och berättade att det var på G , så han hoppade i bilen och åkte hem från sthlm.
För att slippa åka ända hem till gysinge åkte jag hem till Eleonor (Richards mamma) i hemlingby och inväntade värkarna och Richard. Eleonor höll mig sällskap hela natten, varkarna blev allt tätare och tätere, hon puscha på mig bra där.
Tillslut kom Richard hem, vi fikade lite så vi skulle hinna få i oss något.

Kl 06.00 tyckte jag att jag hade så pass ont och att det var mycket tätare mellan värkarna så vi åkte in till förlossningen igen, men blev rätt snabbt hem skickade igen för dom tyckte att jag inte hade tillräckligt tätt mellan värkarna. Dom skickade med några verktabletter och sömntabletter.

Så hem igen till hemlingby, försökte sova lite men vaknade självklar vid varje värk. Tillslut var verkan så olidliga så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Richard satt och klockade hur långt det var mellan varje värk. Tillslut var det 2-4 min mellan varje. Det gjorde så fruktansvärt ont, men Richard tyckte att vi fortfarande skulle vänta en stund för dom inne på förlossningen sa att det skulle vara 4 verkar var tionende min.

Men tillslut kunde jag inte hålla mig längre , 15.00 åkte vi från hemlingby och var inne vid förlossningen 15.15. Dom ville lägg ain mig i första rummet men jag sa att jag trodde det var på G. Så in på ett förlossnings rum och där spännde dom på dom dära banden över magen för att mäta verkarna IGEN, då var det olidligt. Jag ville bara slita bort banden, jag bad barnmorskan att ta bort dom men han sa att jag var tvungen att ha dom på mig. Sen sa hon att jag skulle få ligga så där i 30 min så vi kunde mäta värkarna. 30 MIN.. då kändes det som jag skulle bryta ihop. Efter 10 min var jag tvungen att ringa på barnmorska, jag kunde bara inte ligga där med den där smärtan. Hon kom på momangen, jag berättade att jag hade så fruktansvärt ont att jag bara inte kunde ligga där, tillslut kollade hon hur öppen jag var. 8 cm , Barnmorskan blev bra förvånade. Hon trodde varkligen inte att jag var förstföderska och tycket att jag hade gjort det värsta jobbet hemma. Barnmorskan frågade om vi visste vad det skulle bli, men det visste vi ju inte. Men vi sa att vi trodde sten hårt på att det skulle bli en flicka, jag frågade henne vad hon trodde och hon sa på en gång att hon trodde på en pojke. (Jaja tänkte jag låt de bara ske.)Jag fick lustgas och sen var det i fullgång. Huha.. vilken upplevelse. Inget jag kommer att glömma.

16.29 ploppar vårt lilla mirakel ut, direkt slänger dom upp honom på mitt bröst. En helt obeskrivlig kännsla. Richard fick klippa navelstränge och sen titta ved den var för kön. En POJKE sa richard väldigt förvånad och det blev vi båda två . Tårarna bara kom och lika så på Richard.

Ett stor tack till all personal på förlossningen och bb! Ni var guld!

♥