ja helgen blev en aning stressig med alla förberedelser, all bakning hit och dit, smörgås tårtor, alla skulle få plats. städat m.m men vi lyckades få ihop det även fast alla blev en aning stressad. 60 personer blev det på dopet så det blir ju en del smörgåstårtor, fikabröd, vanliga tårtor och massa stolar och bord.

Mitt i alla förberedelser i lördags gav jag mig upp till spåret för att tömma huvudet, 7 km i ett bra tempo. Shit det känndes verkligen som jag tävlade med flera stycken där uppe i lördags, det blev sjukt jobbigt. Alla pressa varandra. haha!


På söndag gjorde vi klar det sista och stressigt var det och i sissta sekund innser jag att Hemlingby kapell (det som är tänkt från början) alldrig kommer att funka, vi skulle aldrig få plats, det rymmer 35 platser och vi var 60 gäster. Men hallå kund jag inte inse det LITE tidigare? neeej utan 1 1/2 h före, pucko! Aja det var bara att ringa prästen i ren panik, men prästen löste det där galant. Det fanns plats i heliga trefaldighetskyrkan. Så upp med telefon sen så den gick varm till alla gäster, puuh det löste sig.

Allt detta är verkligen jag i ett nööt skal, men som tur är har jag haft sjukt mycket hjälp. Eleonor har ställt upp med hela sitt hem (dopfika hade vi hemma hos familjen F) och all hjälp och resten av familjen, mamma och pappa , syster, mormor Anette, Jossan och Lina för fin musik och sång, ni är sjukt duktiga :).

Jag hade så gärna velat bjudit så många fler till vårat dop, men man är tvungen att sätta en gräns. Det var liksom redan för många , vi visste knappt om vi skulle få plats. Jag vill inte att någon ska känna sig utanför för så är det inte. Svårt att få alla nöjda, tyvärr.

 

I dena stress är det tur att vi har en cool kille :D