Vagnen hade inte kommit igår, en liten lättare suck när man verkligen hade ställt in sig på detta. Men ingen panik är det ju ännu , fast man ska ju aldrig säga aldrig, man vet ju faktiskt inte när vårt lilla knyte vill komma till världen.
Fast känner jag mig själv rätt får jag väl gå över så långt det går, kånka på den här magen bara.

På föräldrargruppen i går hade vi massa andnings och avslappningsövningar innan förlossningen. Vi satt där i en ring tysta som möss allihopa och små skämmdes på något vis ändå. Det blir lixom en olustig kännsla innanför dom där väggarna, men varför egentligen? Vi är ju där för samma sak allihopa, det finns ju ingen att skämmas för. Men vi fortsatte med våra övningar och tyckte faktiskt det var lite små pinsamt.. men jag kan nog inte riktigt förklara varför eller det är väl det här att man bara håller på träna, det är lixom inte på riktigt ännu och det är svårt att förstå att det snart kommer att bli påriktigt. En del övningar kännde jag var riktigt bra och en del mindre bra, så det kommer nog bra till andvändning, dom bra iaf.

Efter kursen åkte Richard på träning och jag åkte och hälsade på Tulan och hennes familj, alltid lika trevligt:). Riktigt roligt att vi har börjat umgåtts med dom. En härlig familj;D!