Min tandläkarskräck lever kvar inom mig, det är inte det att jag är rädd för självaste tandläkaren utan henne gillar jag skarp, en riktigt duktig tjej. Men det är bara själva kännslan att komma dit och se alla borrar och skit. Ljudet av en borr får mig att rysa rejält.
Imorse hade jag en tid 08.45 och det började med att jag blev försenad, tok stressad som jag alltid lyckas bli kom jag tillslut in till tandläkaren iaf. Och det första jag får uppleva är att en annan tandläkare ropar i panik efter hjälp flera gånger. Min tandläkare rusar i väg i full fart.... efter en stund kommer hon tillbaka och berättar att det var en annan patient som hade svimmat. Och från den stunden blev jag ännu mer rädd, blev helt svättig och önskade mig därifrån.

Det började som vanligt med bedövning och jag är livrädd för sprutor så redan där spricker allt, men dom lyckas ta den på mig iaf.. hon börjar borra och självklart ilar det till så otroligt mycke. Hon försöker lite lätt igen men jag klarar inte av det. På med mer bedövning, jag måste tydligen ha mycket bedövning och låta det verka ett bra tag innan dom kan göra något. Jag försöker andas från magen... men vad f*n hjälper det? jag bara skakar och tillslut kom det tårar på mig... Men herregud människa? ska jag inte ens klara av tandläkaren. NEJ det är tydligen min skräk. Suck.. men jag tog mig igenom det hela och hem kom jag. Jag dog iaf inte ;P.

Nu sitter jag hemma och halva munnen totalt bedövad, känns som jordens fläskläpp. 
Mille sover och jag ska försöka göra lite nytta medans jag kan.