Alla kvällar är det inte lika roligt att vara ensam, visserligen får jag väldigt offta sällskap av alla mina när och kära. Men jag är ju ändå ensam, det är jag och Mille. Man ska ju lixom styra och ställa med allt själv här hemma ingen att kunna luta sig tillbaka på när det känns lite tyngre. Men vi klarar oss riktigt bra, R är duktig som orkar jobba borta i veckorna och desutom jobba nätter. Vi kämpar på från två håll...

Det gäller bara att få allt att funka... vi är väl inte inne i något riktigt flöde ännu, fortfarande finns det vissa brister. Men snart glider det nog på bra skulle jag kunna tro.

Håller tummarna för det !