Shit det här ligger och tynger mig fortfarande.. Hur klumpig får man var egentligen?

 Idag när R och jag tog en tripp till affären fär att uträtta en del ärenden så kör ju jag eftersom R blivit av med körkortet, När vi precis skulle svänga in till parkeringen så möter vi två med männiksor med en dubbelbarnvagn , och jag dundrar på med bilen i en hyffsad lugn fart men inte tillräckligt lugn för att jag inte skulle dränka ner någon med vatten. Det var tydligen värsta pölen med vatten och jag missar att uppmerksamma sen stora djupa pölen med vatten. Jag hör bara ett skrik så är den ena av dom tv¨helt genom blöt. Gissa om mitt samveta höll på att explodera och jag blev så ställd så jag visste inte vad jag skulle göra.  Jag bara kör vidare till parkeringen... men varför stannade jag inte och bad om ursäkt iaf?? Det var ju verkligen inte på flit. EGO! Själv hade jag blivit tokig om någon skulle ha gjort det mot mig.... man känner sig själv genom andra. Jag vill bara säga förlåt!